Sphinxen

Stora sfinxen i Giza, en kolossal kalkstensstatue som ligger på en sfinx belägen i Giza, Egypten, som troligen kommer från kung Khafres regeringstid (ca. 2575 - ca 2465 fvt) och visar hans ansikte. Det är ett av Egypts mest berömda landmärken och är utan tvekan det mest kända exemplet på sfinxkonst.

Stora sfinxen är en av världens största skulpturer och mäter cirka 240 fot (73 meter) lång och 66 fot (20 meter) hög. Den har en lejonkropp och ett mänskligt huvud som är prydd med en kunglig huvudbonad. Statyn ristades från en enda kalksten, och pigmentrester antyder att hela Stora Sfinxen målades. Enligt vissa uppskattningar skulle det ha tagit ungefär tre år för 100 arbetare som använde stenhamrar och kopparmejslar för att avsluta statyn.

De flesta forskare daterar Stora Sfinxen till den 4: e dynastin och anbringar ägandet till Khafre. Vissa tror dock att det byggdes av Khafres äldre bror Redjedef (Djedefre) för att fira minnet av sin far, Khufu, vars pyramid i Giza är känd som den stora pyramiden. Dessa teoretiker hävdar att ansiktet på den stora sfinxen liknar Khufu än Khafre, och att observationen också ledde till spekulationer om att Khufu själv byggde statyn.

Den stora sfinxen har försämrats kraftigt med åren, och sedan forntida tider - eventuellt början under Thutmose IV: s regering (1400–1390 fvt) - har det gjorts stora ansträngningar för att bevara statyn. Medan kroppen har drabbats mest erosion, har ansiktet också skadats och näsan saknas särskilt. Enligt vissa orsakades skadan av Napoleons trupper, som sköt från näsan med en kanon. Illustrationer som dateras före Napoleon avslöjar dock en nässlös sfinks. En annan teori hävdar att Muhammad Saʾim al-Dahr, en sufi muslim, lemlestade statyn på 1300-talet för att protestera mot avgudadyrkan.